Bangolf nr 3 2020

22 Ser du någon annan förbättrings­ möjlighet inom sporten? Klassindelningen, vi måste ha ett system som gör att alla vill bli bättre och bättre. Inte som idag då man kan få känslan av att vissa inte vill få lägre handikapp för att motståndet blir för svårt. Som det är idag kan man se att klass 1 består av 6 spelare medan klass 2 och klass 3 kan ha betydligt fler deltagare. Vilket betyder att det oftast blir mer prispengar i de lägre klasserna, det tycker jag känns helt galet. Största priser- na skall vara i högsta klassen. Spelarna i de lägre klasserna måste ha som motivation att bli bättre och kriga om de större priserna. De som ligger i högsta klassen har med största sä- kerhet lagt ner åtskilligt mer tid för att bli bra spelare gentemot en spelare i lägre klasser. Det är anledningen till att jag tycker att nuva- rande system inte är speciellt bra. När jag började spela fanns det bara en form av klassindelning och det var åldersklasser. Åldersklasser kör vi också i nutid vid mäs- terskapstävlingar. Det är dessa tävlingar som antalet startande är flest. Så varför komplicera till det med handikapp-klasser? Det tycker jag är den riktiga och mest rättvisa klassindel- ningen. Då är det samma förutsättningar för alla att lyckas. Hur tror du framtiden för sporten ser ut? Som det har sett ut i Norrland de senaste åren gör att jag blir orolig. Antalet deltagare har konstant blivit färre. Ett exempel är våra nationella tävlingar i Norrland, det är bara att se på de nordsvenska mästerskapen 2019, endast 20 deltagare. Tror du MOS kan ändra den dystra framtiden vi länge sett framför oss? Ja, det jag har sett under de tre åren Sundsvall har haft sin MOS-anläggning så börjar jag få upp hoppet om sportens framtid igen. Vi i Sundsvall har lyckats rekrytera många nya medlemmar som också valt att prova på att tävla. Några av våra gamla medlemmar har också fått en nytändning och spelar mer än dom gjort tidigare. Jag är övertygad om att MOS kan vara det underlag som kan lyckas vända den nedåtgå- ende trenden för sporten. Våran första Natio- nella tävling på MOS (Augusti 2019) Samlade 46 deltagare, vilket är mer än någon annan na- tionell tävling i Norrland de senaste 4-5 åren. Då kan det vara bra att hålla i åtanke att detta var efter sommarlovet och att de flesta hade återgått till arbetet. Jag hoppas att många klubbar bygger egna MOS-anläggningar innan privata aktörer tar över marknaden. Pengarna vi får in mås- te stanna i sporten. Jag tror det är viktigt att Svenska bangolfförbundet och klubbarna som redan byggt MOS, hjälper och stöttar de klub- bar som funderar på att bygga en MOS-anlägg- ning. Vilka fördelar ser du med MOS kontra dom andra underlagen? Den största fördelen är att det räcker med en boll, det är lika för alla. Allmänheten kan kolla gamla tävlingsresultat och direkt jämföra sig med proffsen. När det gäller MOS så är hela grejen att slå bollen dit man siktar med rätt fart. En annan fördel är att det är så attraktivt för allmänhetsspelare man kommer hela tiden närmare hålet och man slipper stå kvar vid ut- slaget även efter ett misslyckat slag. Jag har också märkt att det är enklare att re- krytera medlemmar till klubben och i förläng- ningen även tävlingsspelare Sedan är det så jävla roligt också, jag person- ligen tycker det är fantastiskt roligt att spela på MOS. Vad tror du är vägen framåt för sporten? Som vi ser nu så verkar många klubbar ha fått upp ögonen för MOS-anläggningar, jag hoppas och tror att det inom en snar framtid bildas ett E N B A N G O L F K A R R I Ä R U N D E R U T V E C K L I N G Peter Soderlund en av de stora i bangolfen. totalt spelat ca 15 EM som oldtimers-. Nordiska mästerskapen har han varit med och vunnit en gång på fyra försök. Några av hans största meriter har han dock från RM/EB-SM som old- timers där han under sina första åtta år som oldtimers tog minst en SM medalj per år. 2006 var dock inte ett år som gick Pettas väg. Det var nämligen det första året som han inte tog medalj på ett oldtimersmästerskap. Under 2007 tog Petta en liten paus och spe- lade endast 1 tävling på sin hemma anlägg- ning, men återkomsten till sporten dröjde bara till året därpå. Då lät inte framgångarna vänta på sig. Det blev direkt två nya SM med- aljer, två brons. Fram till idag har han spelat 22 RM/EB-SM och tagit medalj i 18 av dem, kan det vara ett rekord? Han har även spelat fem kombi-SM och där har det blivit två medaljer varav ett guld. Petta har varit med under sportens uppgång och nedgång och nu hoppas han att sporten ska få ett uppsving igen med intågandet av MOS. I början av hans karriär spelades det med endast en boll, eller rättare sagt det fanns bara en boll som alla spelade med. Efter någ- ra år började det komma lite olika bollar, idag finns det som bekant en hel djungel av olika bollar. Man måste vara lite bollnörd för att orka hålla på, och ha mycket gott om tid för att kunna nå riktig stor framgång säger Petta. Vad tycker Petta själv om sin karriär? Vad anser du själv vara din största framgång? Första EM guldet i Pappendal, Holland, 1998 på betong och EB. Jag minns att det var dåligt väder och antalet varv drogs ner och jag låg fyra när sista kombirundan startade. En tung start med nio tvåor på betongen gjorde att chansen till guldmedaljen såg ut att försvinna. Men en stark avslutningen på betongen med 7 spik på nio -sista och sedan ett 19 varv på en blöt EB gjorde att jag till slut kunde vinna guldet med 3 slag. Sporten har under stora delar av din karriär minskat i popularitet, vad tror du det beror på? Jag tror den största anledningen är boll­ hysterin, man måste äga mycket bollar och man måste kunna bollarnas egenskaper och samtidigt som man också ska ha tid att träna in alla underlagen. Många känner att det tar för mycket tid och väljer att lägga av, trappa ner eller inte ens börja. Bollarna är helt enkelt ett hinder för att det ska bli populärt bland den stora massan. Man skrämmer också lätt bort nybörjare när dom ser hur många bollar som krävs för att kunna hävda sig.