Bangolf nr 2 2021

18 L A M P E R T P Å T U R N É då City Golfs VD precis slagit sig ner och berät- tar om det höga trycket på beställningarna av MOS-anläggningar samtidigt som Skönsbergs SK och Sundsvalls BGK nyligen nämnt att de vill bygga MOS. För Skönsbergs SK saknas det dock några viktiga beslut från kommunen innan visioner- na kan bli verklighet, vilket ska visa sig under resans gång inte vara den enda föreningen som har kommunproblem. Med eller utan MOS har Skönsberg mycket trevliga banor i en härlig omgivning. Med- lemsantalet här är färre än grannklubben Sundsvalls BGK, men klubben går bra och de har många spel från både medlemmar och all- mänhet. Barn och ungdomsverksamheten exis- terar men är knapp. De har Bangolfinstruktörer under sommarmånaderna men därefter är det svårare att behålla den organiserade träningen. Något de såklart jobbar med för att bli bättre på. Efter några timmars besök och en avslutan- de titt i deras nyrenoverade kiosk åkte jag mot Ångermanlands storstad, Örnsköldsvik. Väl på plats noterar jag ett märkbart högre antal spelare på banan än i Sundsvall. Jag tittar på klockan i bilen som visar 17:25. Det är allmän- heten som har ockuperat banan efter arbetstid och skola. Jag blir väl omhändertagen av två av klub- bens styrelsemedlemmar, Hans Lindström och Einar Mattsson. Vi slår oss ned i deras klubb- stuga och börjar prata bangolf. Jag får förkla- rat för mig att de byggde den nya MOS-anlägg- ningen hösten 2019 och att det verkligen har varit ett uppsving för klubben efter det, vilket har resulterat i fler medlemmar och fler spel av allmänheten. Jag förstår det när jag tittar ut över banan. På andra sidan av banan ser jag ett annat hus fullt med parasoller och bord och frågar om det är deras kiosk? Svaret blir ett dystert nej. Kioskintäkter är viktiga för många föreningar, men Örnsköldsvik har en väldigt liten försäljning via kiosk. Förhoppningen är att en dag ta över kioskverksamheten mitte- mot. Men detta skulle också medföra mycket mer arbete. Banan, som vid besöket är upplyst av som- marsolen, omges av mycket vatten. Jag får en rundtur på banan av Einar, en av de som varit med länge och han berättar om allt arbete som har gjorts. Vi har en varsin klubba i handen och då och då slår vi något slag. Trots sin ålder och ostadiga steg visar han hur banorna fung- erar och är konstruerade. Ibland kommer en av deras yngre förmågor förbi och slår en spik. De får de att se så otroligt lätt ut. Varje söndag har dom en prova-på-tävling där man får spela gratis. Detta får man göra två gånger, därefter måste man bli medlem för att få spela, alternativt betala per spel. Som för många andra klubbar kan Örnsköldsvik uppleva att det är svårt att få de nya medlem- marna att engagera sig och få dom att stanna i klubben. Tidigt dag två rullar jag vidare norrut för att hinna besöka både Skellefteå BGK runt lunch och slutligen besöka Umeå BGK på kvällen. Skellefteå har, likt Skönsberg SK, sin bana i en parkinspirerad miljö. Gräset är nyklippt och banorna badar i sol. Pensionärerna på banan påminner om att klockan inte är mycket än. Till skillnad från de övriga banor- na som jag har besökt, har Skellefteå precis öppnat för året. På en lista står redan några hungriga betalande medlemmar uppradade. Fler än vanligt den här tiden noterar Charlot- te Dybro, en av de engagerade i klubben. Hon visar upp deras funktionella klubbstuga och vi stannar i den en stund då det är kallt utom- hus trots att solen lyser utanför fönstret. Där inne berättar hon om hur härlig klubb det är och hur hon för 16 år sedan blev biten i spor- ten efter att sonen varit på en bangolfträning. Charlotte bor inom hundra meters avstånd från banan, trots detta spelar hon inte myck- et längre. Nä, som ideellt arbetande finns det annat att göra. Deras framtidsvision är att bygga en MOS-anläggning. Och det så snart som möj- ligt. Skellefteå är inte stort, och skulle det vara någon som bygger en anläggning före dom ris- kerar klubben sin existens. Trots bra kontakt med RF-SISU och andra aktörer har de svårt att få till en plats och ett arrendeavtal med kommunen. Förhoppningen är att de snart kommer överens och att de kan börja bygga en MOS-anläggning. När de inte sitter fast i avtal eller andra yttre faktorer är klubben drivande, påhittig och lös- ningsorienterad. Så, efter att de hade fått tag på en källarlokal byggde de en EB-anläggning i den. Trappan ned var för snäv för att bära ner deras nya banor och lokalen var för liten för 18 banor. Men det stoppade inte klubben som tillsammans med en svetsfirma och klu- riga medlemmar kapade ramen på banorna Örnsköldsviks MOS-bana